De flesta har väl mer eller mindre lagt märke till min spindelfobi. Den av den sjukliga sorten. Jag brukar alltid berätta för Sofia ifall jag varit med om några "spindelattacker". Idag fick jag veta att hon trott att jag överdrivit rädslan hela tiden. Idag fick även Sofia veta att hon trodde fel.
Jag stog och höll på med massa gamla lastpallar som skulle köras ner till kulverten, och jag vet att det brukar finnas ett och annat småkryp där. Mötte Sofia i korridoren efteråt och hon kollade himla konstigt på mitt hår och bad mig stå still. Kollade ännu mer konstigt och närmade sig sakta mot mig som om hon skulle ta bort nått från håret. Jag inbillar mig att det är en stor spindel och då utbryter panik på hela våningen. Jag skriker, slår mig själv och får världens panik, Helen kommer springandes och tror att någon typ dött, Ingrid tittar ut från ett av rummet och fattar typ ingenting och jag panikgråter sittandes på golvet och kan knappt andas och inte vara still. Sofia får dåligt samvete, eftersom det hela var ett skämt, samtidigt som hon och alla andra håller på skratta ihjäl sig. När jag återhämtat mig och kan andas igen skrattar självklart jag också. Det är liksom min försvarsmekanism mot chocken tror jag. Jag skrattar alltid när jag blir rädd, vilket händer rätt ofta, iallafall hemma.
Hur som helst. Sofia tror inte längre att jag överdriver min fobi. Hon trodde efter ett tag att mitt hjärta skulle stanna och jag var typ alldeles tom och panikslagen i blicken. Hon har lovat att aldrig mer göra om detta. Det är ungefär det bästa hon lovat någonsin!
Nu sitter jag med världens huvudvärk och magkramper. Jag hatar verkligen denhär tiden. Hatar!!! Hostan gör huvudvärken värre än vad den är. Och magen krampar som vanligt extremt mycket. Folk tycker jag ska åka hem. Det tycker inte jag. Jag vet bara att det är massa disk och sånt som väntar hemma som vanligt. Så ska jag fixa med det då jag kommer hem kan jag lika gärna jobba. Humöret går upp och ner. Blir irriterad på minsta lilla och börjar halvt gråta när det jag gör blir fel. Alltså, dethär är inte riktigt min dag. Jag hoppas bara att allt ska gå över innan träningen ikväll, för jag vill verkligen dit.
Haha, shit. Jag tänkte skriva ett kort inlägg. Jag lyckades inte riktigt. Som vanligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar