Life is life - live it.

Just nu är jag inne i en sjukt jobbig period. Förra veckan fick jag mer eller mindre ett ultimatum. Jag vill inte hålla på och välja sådär, men jag förstår att det är för mitt absolut eget bästa. Tankarna rör sig omkring detta hela tiden. Exakt hela tiden. Men efter en speciell situation förra veckan känner jag att jag måste göra någonting för mig själv nångång. Eftersom folk inte anstränger sig själv, så varför ska då jag? Det är ju bara ett tecken på man duger när "ingen annan" gör. Det är ett tecken på hur sinnessjukt dum jag varit på sista tiden. Hur blind jag varit. Det kommer bli några riktigt jobbiga veckor om jag klarar av det jag har tänkt. Men efteråt kan det bara bli bättre. Hoppas jag!