fuck off

Det är kaos i min hjärna just nu. Jag är mer eller mindre gråtfärdig hela tiden. Inre stress. Tankar om allt och ingenting. Svartsjuka och massa annat. Jag har aldrig varit en svartsjuk människa förrut. Eller, innerst inne har jag kanske varit det. Innerst inne är jag en riktigt svag människa, en osäker människa. Men jag visar det aldrig utåt. Försöker att inte göra det nu heller men det är så sjukt svårt. Istället blir jag bitter. Ledsen. Arg. Fundersam. Det är sjukt jobbigt. Det tär på mitt psyke. & jag förlorar mig själv. Det är inte bara svartsjukan som tär, även sånt som att jag vet att min lillebror mår så sjukt dåligt, och pappa har ett rent jävla helvete med skiljsmässan & att jag vet hur sjukt dåligt vissa av våra djur kommer att få det i fortsättningen & jag kan inte göra något åt saken. Jag är ledsen över att jag aldrig kommer att få vistas i mitt barndomshem i gräsmyr igen, där jag har hur mkt minnen som helst. Jag är chockad över hur mycket jag kan hata en människa och hur mycket det tar på krafterna, och jag blir rädd när jag varje natt i en vecka bara drömmer drömmar om mord, slakt och ilska. På nätterna i en veckas tid har jag varit en mördare utan dess like. Jag vaknar kallsvettig på morgonen och fattar ingenting. Denhär helgen har jag hållt mig sysselsatt från ca 08 på morgonen till sen natt. Inte många timmar sömn och saker att göra hela tiden, vilket innebär lite tid till tankar. Därför gick jag in i ett moln när jag kom hem till mig igårkväll. Allt bara vart fel. Allt var kaos i mitt huvud och jag fattade inte mycke alls av vad som händer med mig. Jag är less. Jag behöver komma bort ett tag. Gråta ut eller vad som helst. Men jag vill inte visa mig svag. Jag vill inte. Men jag kanske måste föratt kunna må bättre.

Ska dessutom till läkerna idag. Ta massa blodprov. Och jag är spruträdd. Usch vad jag hatar sprutor. Yttligare en ångestattack på g! aaah, jag blir galen.!