Det gick inte mer än ca 5 minuter från det jag kom till jobbet innan humöret sjönk lägre än någonsin så fort. Att ett irritationsmoment kan vara så extremt. Jag har två extrema fall. Ett på jobbet, och ett på fritiden. Det på jobbet klarar jag av, för det kopplar jag bort hemma kvällar och helger. Men det andra stalkar mig mer eller mindre hela tiden. Inte föratt det MÅSTE göra det, men det gör det ändå undermedvetet, vilket ofta sänker mitt humör också. Jag försöker att verkligen inte låta detta förstöra men ibland funkar det bara inte.
Just nu är jag bara irriterad och less. Hade det funnits gott om jobb hade jag bytt. Mitt psyke orkar snart inte. Helt allvarligt. För det första pga allergin. Jag dör ungefär av klåda i halsen, nysningar osv. (kom på att jag glömde ta allergipillret i morse - FUCK). Men även för att jag saknar riiiiktiga arbetskamrater. Jag hade Sofia här senaste året vilket var underbart och verkligen gjorde att jag orkade, men nu har hon slutat. Jag saknar gymnasietiden fruktansvärt(gällande folket). Är på ett sett fruktansvärt glad att alla som umgicks där mer eller mindre har kontakt och umgås idag. Vissa mer än andra!
Okej, lite possitiva saker då. Saker och ting börjar återgå till det normala igen. Fyra veckors plågande är förhoppnigsvis snart över. Jag hoppas allt blir bättre nu, även fast det varit hyffsat bra länge! Men bättre kan det alltid bli! :)
Nu ska jag med gråten i halsen ta tag i allt och försöka komma mig hem så fort som möjligt. Här mår man bara dåligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar