Life is life - live it.

Jag är inne i en period när jag saknar min sessa lite sådär extra mycket. Hästtiden överhuvudtaget. Friheten man hade när hästarna stod på gården och det bara var att gå ut å mysa, gosa, prata, borsta, rida whatever. Hon var min vän. När jag mådde dåligt gick jag alltid till henne å grät en skvätt. Pratade lite och trodde att hon på nått sätt förstod. Och jag kunde göra det när jag kände för det. Krävdes inte en hel kvällsplanering och att måsta köra flera mil.

Hade jag haft pengar och någonstans i närheten att ha henne, hade jag inte låtit pappa sälja henne, utan tagit henne själv istället. Men nu gick inte det och hon är någonstans i södra sverige. Har det förmodligen bättre än på länge, men jag saknar henne ändå och önskar att hon kunde vara här igen.

Finns så mkt jag skulle vilja få fram. Hur irriterad jag är. Hur arg och ledsen jag är. Men det funkar inte.

Torsdag idag. Ikväll väntas Pump och sen Combat. Ska bli så skööönt att få slå ut lite ilska.