Life is life - live it.

Jaha, nu tänker jag skriva ett sånthär "big no no"-inlägg. Man får inte prata om andra människor på ett träningspass, jag vet det. Men ibland är det bara sååååå irriterande. Och jag är så sämst på Sh'bam, så jag ska egentligen inte yttra mig, men just nu tänker jag bara skriva av mig.

Först, en timmes underbar Bodyattack med världens bästa Emma. Alltid lika kul, och alltid lika jobbigt. Jag ba älskare... sååååå mycket.

Men...

Jag å Julia skulle gå på Sh'bam efteråt. Lite som zumba men ändå inte. Folk till förbannelse(!) och man hade inte speciellt mycket yta att spela på. Jag gillar inte när man inte kan ge gärnet. Jag vill svettas, det är lite därför jag far dit. Träning ska vara träning och inte nå fjolleri, och man gör det så jobbigt man gör det. Och där kommer mitt irritationsmoment in. Jag tycker inte om att gå på ett pass och inte kunna ge 100%, och när det är 12åringar som bara står i vägen. Ska man gå framåt - går man inte bakåt. Ska man bakåt snurrar man inte runt åt sidan. Jag vet att man inte får skriva såhär (jag säger det igen), men somsagt. Jag skriver detta för min egen skull, och verkligen inte föratt någon annan ska bli ledsen. (nu tvivlar jag ju på att denna människa läser detta).

Det kom tillochmed fram en söt tjej efteråt och bad om ursäkt föratt hon trodde att hon va ivägen. Men de va hon inte. Tror jag är värdelös på att hålla mina känslor inne när jag blir irri ;P

Nu, har jag fått avreagera mig. Kommer säkert radera detta imorgon när jag tycker att jag överdrivit, så ta ingenting av detta på allvar. Bara irritation som vill ut, och känner mig redan gladare ;P

Nu ska jag hänga lite tvätt, duscha å mysa ner mig i soffan ett tag och vara nöjd över att jag iallafall gav 120% på attacken. Sh'bam är ändå bara föratt släppa loss lite - och jag blev sjukt partysugen ska tilläggas.

Somsagt, ta inget av detta på allvar, och om ni hinner läsa det, så sure, ta det med en nypa salt.