Jag har ofta fått höra saker som att mina släktingar är mina ända vänner. Att det inte är många som står sin mor, sin styvpappa, sin pappa och sina bröder så nära som jag gör. Och det gör jag, men jag ser det inte som något negativt -tvärtom. Mina släktingar är de ända som inte kan lämna mig. Som, oavsett om dom vill eller inte, måste stå ut med mig och förhoppningsvis stötta mig när jag inte mår bra. Just nu mår jag inte bra. Just nu känner jag mig tom i kropp och själ och ensammast på jorden. Även fast jag vet att jag inte är det. Kom precis hem till mig. Första gången sedan onsdagmorgon. Det är konstigt. Inatt ska jag äntligen sova i min säng. Jag har liksom saknat den dehär två nätterna, men det kommer vara konstigt. Liksom sova själv. Jag är inte van och det kommer ta ett tag att vänja sig. Men jag kan liksom inte sova borta hela tiden bara föratt. Det funkar inte.
Mor vet att shopping får mig glad. Hon vet att skor får mig glad.
Så, idag har det shoppats.
# inte ett, inte två, utan TRE par skor.
# impregneringsskydd till skorna.
# en svart klänning.
# en supermysdräkt
# underkläder.
# nya benvärmare.
# hårspray.
# sockar.
# shampoo.
# balsam.
# Supertvål.
Jag älskar allt. verkligen.
--
Nu ska jag rycka upp mig. Ta tag i lite saker. Skaffa mig ett riktigt liv och sluta leva efter andra. Jag ska bara lyssna på mig själv och jag ska lära mig säga ifrån och jag ska sluta att alltid vara glad. Jag måste verkligen lära mig att inte skratta när jag är arg eftersom absolut ingen tar mig på allvar.
Nu börjar mitt nya liv. that´s it!
2 kommentarer:
Du har helt rätt. Släkten försvinner aldrig! Oavsett vad som sker så finns vi här :-)
Lycka till med ditt nya liv!
Love you!
Ring mig älskling.
Jag finns alltid här.
Skicka en kommentar