Idag är jag den personen jag egentligen hatar. Jag går omkring i min bubbla och pratar inte med någon i onödan. När folk behöver hjälp klistrar jag på mig ett leende, som försvinner lika fort när personerna försvinner. Jag sitter inte i fikarummet och är social heller. Idag är inte den dag när jag vill höra hur bra alla andra har det. Hur Tove är så lycklig för att hon och hennes pojkvän nyss blivit sambosar och att dom älskar varandra hur mkt som helst (+ att hon fyller år idag). Jag vill inte höra hur fina alla är mot varandra, och hur bra alla verkligen verkar må.
Jag har alltid tyckt illa om mig själv. Även fast folk inte tror det så har det alltid varit så. Och när jag fick höra av en person som för mig betyder enormt mycket(!) för mig att jag alltid kommer att ligga två i människoväg. Alltid längre ner på listan gällande annat förstördes mitt psyke ännu mer. Allt går bra när jag inte tänker på det, när jag har annat att göra. Men såfort det blir lite lugnt bara rinner det. Jag kan inte hålla igen liksom. Kan säkert ha lite att göra med få timmars sömn, men även att nånting inte står rätt till.
Ikväll ska jag åka skidor. Det ska jag försöka göra varje dag denna vecka. Bra träning och friskluft. På fredag åker min älskade "pappa" Mats och tävlar i Italien. Mor ska också med som stöd, och sedan ska dom njuta av varandra och dricka vin, och njuta av italien. Så vill jag också ha det!
1 kommentar:
Älskade fina Sandra! Du är en helt fantastisk person och i min värld är du viktig och helt utan rangordning. Hur kan man säga vem som betyder mer eller mindre!?
Åh vad jag önskar att du fanns närmare så att jag kunde ge dig en kram och säga att jag älskar dig!
Skicka en kommentar