När jag kom hem igår klev jag in i en helt nystädad lägenhet. Allt var diskat, inte en pryl på golvet, och tillochmed dammsugaren hade fått jobba. Sånt gör mig glad. Kanske lite lycklig, just för stunden. Jag log. Skidåkningen gick helt okej också, även fast det var typ 2km med bara uppförsbacke. Drygheten.
Blir att åka en snabbis på stan efter jobbet. Fixa hårfärg, och köpa skorna jag velat ha hur länge som helst men aldrig kunnat köpa (jag mår liiiite bättre när jag "får" köpa skor). Sen hem, käka nånting och sedan bege mig till Anna. Slinga håret och skitsnacka lite. Har såååå mycke att prata om, och hon är typ den ända jag kan säga exakt allt jag vill till. Jag kan gråta och skrika och hon lyssnar ändå. Hon kan bli arg, eller snarare riktigt förbannad på mig föratt jag tillåter migsjälv att må såhär, säga vad hon tycker och tänker, och kanske tillochmed hata mig för stunden, men hon finns alltid där. Hur ofta det än är, hur less hon än blir över att få höra samma saker om och om igen. Det är det som betyder något. Ingen kommer nog någonsin kunna ta hennes plats.
Nu lämnar jag allt som varit. Ser framåt, och ger allt en ny chans. (efteratt jag fått ut mitt agg till anna ikväll :P ). Det kommer alltid att ligga i bakhuvdet, men jag kommer verkligen att försöka låta bli att tänka tillbaka på denhär helgen, som bara har varit ett rent helvete (inte bara för mig) och hoppas att helgerna framöver inte ser ut på samma sätt. För en sånhär helg till, klarar jag inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar