Jag skulle vilja skriva av mig ordentligt. Sådär elakt ärlig. Sådär ärlig som man egentligen inte får vara. När det gäller allt. Men det kan jag verkligen inte. Alldeles för många som läser.
Men det jag kan skriva, utan att känna något annat än lycka - är hur mkt jag älskar min familj och min släkt. På både mamma och pappas sida. Är så lycklig över att min pappa träffat en sån underbar tjej, som även gett mig "systrar". Jag har alltid velat ha systrar(kan kanske bero på att jag bara är uppväxt med bröder). Och min storebror. Min älskade storebror. Man träffar honom sällan, men man blir alltid glad när han väl kommer upp och hälsar på. Är glad över att jag alltid haft Mats vid min sida. Utan honom vet jag inte vars jag skulle vara idag. Och min mamma. Min älskade älskade mamma. Som bara är bäst i alla lägen.
Har varit hos pappa hela kvällen. Jag å Calle åkte å hälsa på farmor å farfar en sväng också. Älskade farmor och farfar. Sen har finaste Sussi gjort naglar på mig. Fina fina Susanne. Skulle göra allt föratt kunna dela på mig. Så jag både kunde vara i sorsele på jul, och hos farmor och farfar.
Men nu sitter jag här, alldeles ensam i min tomma å kalla lägenhet. Jag är ingen människa som ska vara ensam. Jag vill vara nära dom jag bryr mig om. Jag vill ha liv och rörelse runt om mig. Jag blir alldeles för tankspridd av att vara själv.
Näe, slutsvammlat. Imorgonbitti kl 07.00 åker jag på ett spinningpass. Sen jobbar jag till elva och då åker jag vidare till sorsele. Blir nog jäääättemys där också. Längtar efter alla himla mycket. Sen hoppas jag på en rolig annandagkväll i umeå på söndag, med mina bröder. Syskonhoooopen :)
Godnatt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar