torsdag 4 november 2010

Min älskade Sessa. Jag kommer att sakna dig, och gråter av tanken att jag aldrig mer kommer träffa dig. Jag hoppas du har hamnat hos någon där du trivs. Och att du sköter om fölet sådär noga som du brukar. Du kommer alltid att finnas hos mig. Jag saknar dig redan, och kommer älska dig jämt jämt jämt. Alla minnen. Alla gånger jag sovit hos dig på nätterna, alla gånger jag gråtit hos dig å pratat med dig som om du faktiskt förstog och du faktiskt på ditt eget vis tröstat mig. Alla våra underbara ridturer. Allt allt allt. Man hinner liksom mycket på 15 år. Satt å kolla massa gamla kort igår. Tårarna liksom bara rann. Du har alltid varit speciell. På ett så bra sätt. Envis - precis som jag är. Ett minne är speciellt. Kan dock inte ta det här, folk kan ta illa upp. Men det du gjorde då ler jag åt idag.

Du är saknad, älskad och kommer aldrig glömmas


Inga kommentarer: