onsdag 28 oktober 2009

På fredag får jag semester en vecka. Jag kan tala om att den är så sjuk efterlängtad. Kunde inte komma mer lägligt. Är så sjukt less på stämningen här. På latheten och tjatet. Är så äckligt less på att alla dagar denna vecka (alltså på jobbet) har varit så totalt värdelösa. Det går att skära i glas i stämningen och jag försöker att inte bry mig, men det är så jääävla svårt. Jag biter ihop och bygger irritation istället och vissa säger att jag bara ska blunda och låta det vara. Men om jag inte kan det? Jag försöker men det går verkligen inte. Jag vill bara stänga in mig och gråta. Inte föratt jag är ledsen, utan bara föratt jag är less och arg. Jag har jävligt lång stubin och klarar ganska (läs: väldigt!!) mycket, men det kan bli kaos för mig också, och då brister det.

Det är svårt att gå upp på morgonen när man vet vart man ska, och hur det kommer att vara. Det är sjukt svårt att kliva upp när du vet att du kommer vara på dåligt humör och irriterad hela dagen. Att ligga kvar i en varm och skön säng och mysa med älsk hela nätterna och dagarna låter så sjukt mycket bättre. Två dagar kvar. Det är bara att hålla ut.

Ajust, ska klippa mig ikv också. Får se hur det blir. Skulle egentligen behövt färga och slinga också, så om någon har tid så, välkommen att höra av sig! Tack bra hej.

3 kommentarer:

Hillepille sa...

Det känns som att du å jag är ganska lika ang. jobbet! att hålla tillbaka istället för att säga,tålamodet,ångesten mm!
hate it!

Sandra sa...

Jaa, jag tror det jag också! Skulle så gärna vilja skrika och tala om för dom vad jag tycker och tänker, men då blir det bara massa bråk och ännu mer tjaffs, och eftersom man är största delen av dagen på jobbet känns det så onödigt. Fast man kanske egentligen skulle må bättre av det själv.

Hillepille sa...

Ja men precis, skulle va skönt att få skrika ut alla agressioner man har pga jobbet! Men man gör de inte endå. jag undviker alltid bråk och konflikter, men snart har nog bägaren runnit över!
Eller jag undviker en viss peson så mycket jag bara kan, för jag tål inte att vara i hennes närhet!