Att lämna sorsele igår var nog den svåraste gången på länge. Jag trivs verkligen där så det var en och annan tår som rann när mostra vinka av oss. Men att, efter flera timmars bussresa, se Umeåskylten var underbart. Nu kommer det dröja innan jag åker buss så länge igen. Obekvämt är precis vad det är.
& nu har min rygg låst sig. Knaka till som satan i morse nångång sen dess kan jag knappt gå. Måste be nån knäcka ryggen på mig och det är typ nu på momangen eftersom jag känner mig totalt handikappad plus att jag verkligen måste träna ikväll. Har ju typ gått upp 15 kg i helgen efter all god mat och allt snacks och sötsaker. Tur man inte är borta så ofta. Då hade man väl typ rullat fram. Hehe
Näe, nu ska jag försöka hitta nån ryggknäckare. (jag är ju ändå på ett sjukhus så nånstans borde det ju finnas någon ;P)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar